Nubben

“Den enda finska konstnären som är bra!”

”Lars-Gunnar Nordström är ju den enda finska konstnären som är bra!” Den rappa karaktäriseringen uttalades vid ett spontant konstnärsmöte på en gata i New York på 1970-talet. Den som uttalade de smickrade orden var inte vem som helst: det var den schweiziske konstnären Max Bill. Han besökte USA för att presentera sina verk och hålla föreläsningar om den abstrakta konstens historia och teori. Bill var utbildad inom design och arkitektur vid den berömda Bauhausskolan, vars lärare i måleri var den abstrakta konstens två pionjärer Wassily Kandinsky och Paul Klee.

Lars-Gunnar ”Nubben” Nordström var Max Bills själsfrände, en modern mångsysslare och härold för den nya konstsynen i Finland. Nordström hade drömt om arkitektyrket och hann studera möbeldesign och inredning innan han blev konstnär. Redan under sin livstid blev han uppskattad inom likasinnade konstnärskretsar i Europa och USA som tolkade den moderna världen och tiden med det abstrakta bildspråkets medel.

Nya bilder för nya tider

Andra världskrigets prövningar var i färskt minne hos de unga konstnärsplantor som liksom Nordström i slutet av 1940-talet sökte sig till Paris. Hoppet om en bättre värld fick dem att rikta blicken mot framtiden; viljan att bryta sig fri från förflutenhetens normer och konventioner var stark. I det efterkrigstida Finland fick Nordströms internationellt influerade konst som avvek från tidens huvudfåra inte alla gånger ett reservationslöst mottagande. Under sin karriär övervägde han att emigrera till Sverige i hopp om bättre arbetsmöjligheter. I praktiken kom Sverige att bli hans andra hemland. Sedermera har Nordströms livsverk rönt det erkännande det förtjänar. Hans betydelse som finländsk pionjär inom abstrakt bildkonst är oomtvistad i modernismens historia. 

Musik för ögonen

Det väsentliga i Nordströms dynamiska kompositioner är de grundläggande bildelementen såsom yta, rum, streck, spänning, riktning och rörelse. I sina abstrakta verk eftersträvade Nordström ren abstraktion: för honom var bilden inte en symbol och inte heller en stiliserad version av ett objekt som befinner sig utanför sig själv. Nordström var en anhängare av den konstnärliga konkretismen. Enligt den utgår bilden från en idé som i konstverket får en konkret gestalt. Kännetecknande för konkretismens estetik är att verkets stramt hållna yttre åstadkoms med en mekanisk teknik som tonar ner konstnärens insats. Nordström har också beskrivit sin konst som konstruktiv eftersom den framhäver bildens strukturella egenskaper. Det abstrakta bildspråket är nära besläktat också med Nubbens andra livslånga passion, jazzen. Han såg likheter i hur vi upplever bildkonst och musik. Där vi kan låta oss föras av en rytmiskt avancerande ackordföljd kan vi också ge oss hän åt visuella kompositioner av färg, form och repetition. Nordström tonsatte för ögonen.

Beständiga mönster

Nordström förhöll sig nästan rigoröst till det abstrakta formspråk han hade utvecklat och som förblev igenkännbart genom årtiondena. Vid äldre år var han främmande för de stilexperiment som yngre kolleger, inspirerade av nya strömningar, hängav sig åt. Själv fascinerades Nordström av de ändlösa variationerna av färg, streck och form. Att måla, göra provtryck och skulptera det abstrakta var för honom ett sätt att påskynda den moderna världens genombrott. År 1974 skrev han i tidningen Taide:

”Just den konstruktiva konsten påverkar likt en röd tråd hela konstutvecklingen i vår tid, och trots att den många gånger dödförklarats är den det enda som inte bara gör en kort visit i konsten utan lever på riktigt – och kommer att fortsätta att leva.”

Frihetsälskare

För Nordström var frihet det viktigaste i livet. Det var friheten som tillät honom att till fullo ägna sig åt konst.Nubben varken gifte sig eller skaffade familj, trots att han hade nära människorelationer under årens lopp.Han kunde fördjupa sig i arbetet i timmar. Pengar hade han tidvis knappt om. Med sina anspråkslösa inkomster föredrog han att skaffa det han behövde för sitt skapande och resa världen runt för att uppleva konst snarare än att göra medelklassiga inköp.

Nubbens nästan barnsligt lekfulla entusiasm inför bildkonst och jazz väckte beundran. Han ihågkoms för sin betagande charm och chosefria gladlynthet. Mossgrön var Nordströms favoritfärg. Det syntes förutom i hans konst också i hans heminredning och klädsel. Till hans apparition hörde också ett skägg som fick honom att sticka ut från den slätkindade massan. Lars-Gunnar Nordström gjorde sig själv till en konstnär som omfamnade det moderna och älskade friheten.

Fil dr, teol.mag. Oscar Ortiz-Nieminen

Artikeln bygger på biografin i verket Nubben – Lars-Gunnar Nordström och på den konstnärspresentation som ingick i tidningen EMMA år 2015.